Han är på resande fot och det är klart det är typiskt. Jag har precis börjat vänja mig vid att kunna berätta om min dag, skicka dumma skämt och ventilera mina allt igenom vansinniga tankar med honom så åker han iväg.
Men frukta ej, kära ni. Väntan som varat så länge lider nu mot sitt slut. Ikväll är han hemma igen.
Jag längtar!! <3
torsdag, september 27, 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar