A cunning plan.

Jag har en plan. En briljant, fantastisk, grym plan som kanske till och med kommer kunna få att gå i lås.

Jag känner mig som där innan jul när jag köpt alla presenter och är så uppspelt att jag bara vill att alla ska öppna sina presenter NUNUNU även om det bara är november och en halv evighet kvar till julafton.

Jag önskar jag kände så varje morgon när jag vaknade. Förväntansfull på vad dagen ska föra med sig. Glad och tillfreds och sprallig. Istället så lever jag för helgerna igen. Och det har inte längre med sjukdom att göra, det har inte med hösten att göra (well, inte så mycket som man kan tro). Det har att göra med mitt liv, min situation och livsval som ligger och vrider sig under min fot. Frågan är vad jag tänker besluta och vad det får för följder för mig.

Men jag tänker bara se möjligheter. Framtiden är ju där, precis framför nosen. Det gäller bara att ge sig själv en omskakning, umgås med de man älskar och få lite perspektiv.

Nu jävlar.