Tomheten

Det är väl som det ska vara. Jag vet inte hur många gånger jag har fått gå igenom alla stadier av sorg. Jag hade hoppats att förra gången skulle vara den sista på länge. Men nej. Livet vill annorlunda.

Förnekelse, Ilska, Köpslående, Depression, Accepterande. Som ett rinnande vatten. Fast i orkanhastighet. Definitivt fast i depression.

För de flesta ser världen ut som igår. Jag har inte den lyxen. Texten till Kents Klåparen har fått en helt ny innebörd.

Tilltagande migrän. Tillfälligt slut på tårar. Magen i knutar. Ångest. Ett avslutat kapitel.

Och någonstans lättnad. Och tomheten.


Let those who are in favour with their stars 
Of public honour and proud titles boast, 
Whilst I, whom fortune of such triumph bars, 
Unlook'd for joy in that I honour most. 
Great princes' favourites their fair leaves spread 
But as the marigold at the sun's eye, 
And in themselves their pride lies buried,
For at a frown they in their glory die. 
The painful warrior famoused for fight, 
After a thousand victories once foil'd, 
Is from the book of honour razed quite, 
And all the rest forgot for which he toil'd:
   Then happy I, that love and am beloved 
   Where I may not remove nor be removed.